För ca ett år sedan flyttade vi från Sveriges mest äkta stad, Malmö, till Sveriges mest tillgjorda stad, Stockholm. Detta faktum kvarstår men, har det visat sig: saken är inte fullt så enkel. Man kan betrakta Stockholm som ett kyligt berg av karriäristiskt klägg, med sin absoluta topp någonstans mellan Södermalm och Östermalm. Där kan den tunna luften vara svår att andas för den som uppskattar genuin medmänsklighet, Eddie Meduza och möjligheten att dricka varmboga och röka en Jin Ling under köksfläkten. Emellertid, från bergets kyliga höjder rinner det smältvatten ut mot mindre uppnästa områden. Ett rent och klart vatten som får dalgångarna att blomstra både själsligt och andligt. Lyckligtvis, eller kanske nödvändigtvis, hamnade vi i ett av dessa konstnärligt prunkande ängsmarker, närmare bestämt: Hökarängen. Här samlas vingklippta fåglar och bortkomna tryffelsvin som varken är tillräckligt rika eller intressanta för att få rum i innerstan. Utstötta från stadens mittpunkt har de bestämt sig för att inte gräma sig mer över det, utan istället fortsätta festen på eget håll. Saker å ting blir lite halvdana. Ett utmärkande drag är att inget är riktigt 100. Kaféer och restauranger har ambitioner, men är i grund och botten alltför slappa för att leverera något kvalitetsmässigt utmärkande (möjligen med undantag för bageriet BAK, som på så vis bekräftar regeln). Det kan naturligtvis inte mäta sig med Malmös ofta totala nonchalans gentemot allt vad sedlighet och god smak heter. Men med Stockholmsmått mätt erbjuder Hökarängen ändå en fulkulturell fristad. Nedan följer några nedslag i denna mylla av halvmesyr och söderortssunk.
Detta möter den som kliver av tunnelbanan i riktning mot Örbyleden. Inte helt fel!
Gott häng på Torget.
MatDax och boulevarden.
En papperskorg.
Kvällssol på tobaksvägen
Denna elegant satt och lyssnade på Evert av Eddie Meduza och ville inte bli störd, vare sig av mig eller någon annan idiot. Jag säger tack och förlåt!
Snajdig utsmyckning i närheten av centrum.
Kolla in brödrosten där på räcket!
En välklädd herre tar en paus vid gångtunneln under Lingvägen.
Såhär ser gångtunneln ut, inifrån.
Såhär ser den ut, översvämmad.
En lokal akademiker och klimataktivist. Och sann hjälte, om ni frågar mig!
Det var Hökarängens dag. Dogge va där och rappade.
Titta där är han!
Publiken blev vild, naturligtvis.
Avslutar med en bild på mitt favorithus i denna förtjusande stadsdel. Sjöskumspipan, ritad av ingen mindre än David Helldén. Huset är K-märkt men tyvärr omges det av mjukisbyxbeklädda tjackisar med kamphundar som hotar med att äta dina barn om du kommer i närheten. Så åk inte dit. Det räcker med att titta på bilden!
Ture Berg — Analogt fotografi 
Lämna en kommentar