Ture Berg — Analogt fotografi

Vår mycket trevliga granne förtäljde mig en dag att han hade en låda full med gamla kameror som låg och dammade. Han undrade ifall jag hade lust att ta en titt och se om det va något å ha. Jag blev såklart eld och lågor. Efter att ha vridit och vänt på en hel drös rostiga gamla kamerahus och andats in damm från förra seklet (en hel del lådkameror från tidigt 1900-tal, kommer garanterat inlägg kring dessa i framtiden) så fastnade jag slutligen för denna Agfa Isolette V, som såg ut att vara i någorlunda gott skick. Agfa Isolette är en mycket behändig mellanformatskamera med bälg som tillverkades mellan 1937-1960 och finns i flera olika modeller där V-modellen är en av de tidigaste och enklare varianterna. Den saknar alla moderna bekvämligheter såsom ljus- och avståndsmätare. Bländaren sträcker sig från f/4,5 till f/32, och kameran har tre fasta slutartider: 1/25, 1/50 och 1/200 samt B. Den kändes i allmänhet fräsch och välbehållen med pigg slutare och inga tydliga ljusläckor i bälgen (vilket tydligen kan vara ett vanligt problem, jag gjorde ett snabbtest genom att belysa den inifrån med en ficklampa i ett mörkt rum). Det stora problemet var fokusringen som inte gick att rubba, den satt fast som ett rent helvete. Detta – tog jag reda på genom läsning av diverse reddit-trådar och fotobloggar – är ett etablerat problem hos de flesta modeller av Agfa Isolette. Vid tillverkning av kamerorna användes ett smörjmedel runt smådelarna i objektiven som med tiden stelnar till någon slags jävulsk cement (googla ”Agfa Isolette green goo of hell” för fler målande beskrivningar). Iallafall, efter en hård natt med frugans nagelborttagningsmedel och några mejslar vann jag slutligen kampen och fokusringen lossade. Jag laddade in en rulle Ilford XP2 400 och drog igång mitt första äventyr med 120-film. En hel del misstag begicks under vägen, vissa med ganska trevliga bieffekter. Jag kommer härmed dela med mig av min redogörelse och förhoppningsvis kan det möjligen vara till hjälp för andra vilsna själar som för första gången grabbar tag i en Agfa Isolette, lyckligt ovetande om alla farhågor som lurar runt hörnet.

Our very pleasant neighbor told me one day that he had a box full of old cameras just sitting there collecting dust. He wondered if I might like to take a look and see if there was anything worth keeping. Naturally, I was thrilled. After rummaging through a whole bunch of rusty old cameras and inhaling dust from the last century (quite a few box cameras from the early 1900s, there will definitely be posts about those in the future), I eventually settled on this Agfa Isolette V, which appeared to be in reasonably good condition. The Agfa Isolette is a very handy medium format folding camera produced between 1937 and 1960, and it exists in several different versions, with the V model being one of the earlier and simpler ones. It lacks all modern conveniences such as a light meter and a rangefinder. The aperture ranges from f/4.5 to f/32, and the camera has three fixed shutter speeds: 1/25, 1/50, and 1/200, plus Bulb (B). Overall, it felt fresh and well preserved, with a lively shutter and no obvious light leaks in the bellows (which apparently can be a common issue, I did a quick test by shining a flashlight inside it in a dark room). The big problem was the focus ring, which wouldn’t move, it was stuck like absolute hell. As I later learned from various Reddit threads and photography blogs, this is a well-known issue with most Agfa Isolette models. During manufacturing, a lubricant was used around the small components in the lens, which over time hardens into some kind of devilish cement (google “Agfa Isolette green goo of hell” for more vivid descriptions). Anyway, after a long night armed with my wife’s nail polish remover and a couple of screwdrivers, I finally won the battle and the focus ring came loose. I loaded a roll of Ilford XP2 400 and set off on my first adventure with 120 film. Quite a few mistakes were made along the way, some of them with rather pleasant side effects. I’ll be sharing my account here, and hopefully it might be of some help to other lost souls who pick up an Agfa Isolette for the first time, blissfully unaware of the pitfalls lurking around the corner.

1/200 s · f/22 · Focus distance: 8 m

Första bilden blev riktigt bra. Detaljrikedomen ökar ju tydligt med större negativ. Takpannorna på huset i bakgrunden och mönstren i träpanelen är verkligen en fröjd att beskåda. Och ja, mannen på bilden är densamme granne som tillhandahöll kameran, en sann hjälte.

The first shot turned out really well. The level of detail clearly increases with larger negatives. The roof tiles on the house in the background and the patterns in the wooden paneling are truly a pleasure to behold. And yes, the man in the picture is the very same neighbor who provided the camera, a true hero.

1/200 s · f/32 · Focus distance: 8 m + 1/200 s · f/22 · Focus distance: ∞

Som ni kan se är bilden dubbelexponerad. Det är lätt hänt när man är van vid kameror som by default hindrar en från att knäppa flera bilder på samma exponering. Med denna kameran sker det enkelt av misstag vilket var fallet här men jag måste säga att resultatet blev väldigt intressant. Jag tycker särskilt om det spöklikt genomskinliga tunnelbanetåget och hur det speglar sig i vattenpölen.

As you can see, the image is double-exposed. It’s an easy mistake to make when you’re used to cameras that, by default, prevent you from taking multiple shots on the same exposure. With this camera, it can easily happen by accident, which was the case here, but I have to say the result turned out very interesting. I especially like the ghostly looking subway train and how it reflects in the puddle.

1/25 s · f/4.5 · Focus distance: 1.2 m

Fokuset är uppenbarligen inte lika lätt att få till på nära håll. En misstanke jag har som fortfarande är under utredning är att jag, i min kamp för att lossa den förbannade fokusringen, bara fick loss de ytliga delarna och att fokuset i själva verket fortfarande sitter fast. Något som talar mot detta är att jag tycker mig se linsen röra sig in och ut när jag vrider på fokuset. Iallafall har denna bilden någon slags märklig kvalitet ändå, i all sin oskärpa.

Focusing is obviously not as easy to get right at close range. One suspicion I still have, currently under investigation, is that in my battle to loosen that damn focus ring, I may have only freed the outer parts, while the actual focusing mechanism is still stuck. What speaks against this, though, is that I can see the lens moving in and out when I turn the focus ring. In any case, the image has a certain peculiar quality despite, or perhaps because of (!), all the blur.

För denna bilden glömde jag skriva ner inställningarna, plus att bälgen inte var helt utlöst. Så kan det gå.

For this image, I forgot to write down the settings and the bellows wasn’t fully extended either. That’s how it goes sometimes.

1/200 s · f/22 · Focus distance: 10 m

1/50 s · f/32 · Focus distance: ∞

Dessa två bilder är både hyffsat välexponerade och med fint fokus (vattnet och detaljerna på slottet är ju utsökta). Problemet är hur de är beskurna. Båda motiven såg fint centrerade i kamerans sökare, som väl egentligen bara är ett inglasat hål. Tydligen behöver man kompensera en del åt vänster för att det ska stämma med kameraobjektivet.

These two images are both well exposed and nicely focused (the water and the details in the castle in the lower image are exquisite). The problem is how they’re framed. Both subjects looked nicely centered in the camera’s viewfinder, which is really just a glass-covered hole. Apparently, you need to compensate quite a bit to the left for it to align with the lens.

1/200 s · f/22 · Focus distance: 4 m

Sista bilden för denna gången. Överlag bra, även om min dotter inte ser särskilt nöjd ut. Gillar särskilt molnen och detaljerna i nöjesfältet i bakgrunden. Men, tänker du nu, det är ju 12 plåtar på en 120-rulle, vart i helvete är resten av bilderna?! Fram med dom! Håll till godo, säger jag, några riktiga go-bitar jag sparat till ett senare tillfälle. Fortsätt att kika in på denna gudsförgätna avkrok i internets utkanter, så lovar jag att råda bot på nyfikenheten. Skulle någon som läser detta ligga inne på kunskap eller erfarenheter när det kommer till kameran Agfa Isolette V som ni vill dela med er av (särskilt när det kommer till fokusinställning), skulle jag vara mycket intresserad och tacksam. Tveka inte att höra av er, antingen i en kommentar här nedan eller till min mail: tureberg@live.se.

Last image for now. Overall, pretty good, even if my daughter doesn’t look particularly pleased. I especially like the clouds and the details in the amusement park in the background. But, you might be thinking, there are 12 exposures on a roll of 120 film, where the hell are the rest of the shots?! Let’s see them! Patience, I say, there are some real goodies I’ve saved for later. Keep checking back on this godforsaken little corner of the internet, and I promise to satisfy your curiosity. If anyone reading this happens to have knowledge or experience with the Agfa Isolette V that you’d like to share (especially when it comes to focusing), I’d be very interested and grateful. Don’t hesitate to get in touch, either in a comment below or via email: tureberg@live.se.